Ut och starta agilitytävlingar med både Oskar och Dexter
Appellstart?(SPÅRA)
Bli en roligare matte
Hitta en "spark i rumpan-grupp"
Leva efter Amichien Bonding
Allmänlydnadskurs med Oskar
Agilityläger för Magne
Agilitykurser med Dexter och Oskar
Utställningar
Cupen 2013 står naturligtvis på schemat, där hoppas jag kunna köra både lydnad, agility och lite rally.
***
Förhoppningsvis får vi lite framgångar på utställningarna som börjar med Malmö i mars.... Bilden är från Svenstavik 2011 då Dexter blev Champion och Oskar blev Valp BIS 2.
Det blev mycket, men man måste ha något att jobba emot. Hejja mig. och hejja, mina underbara pojkar.
Alla vet att det finns. Men få vet hur verklig dödsångest känns. Det är några dagar kvar till nyår. Läs om Pontus dödsångest, sprid vidare, sprid kunskap och reaktioner. Skapa en tanke hos läsarna. Så ett litet frö.
Ute är det kallt och mörkt. Det känns underligt, det liksom vibrerar i luften. Det är något som inte stämmer, jag kan inte sätta tassen exakt på vad det är, men instinktivt känner jag på mig att något kommer att hända. Något hemskt. Matte och husse har stojat runt i köket hela dagen, satt på sig de där konstiga kläderna som man inte får stryka sig emot. De ber mig ligga i min korg och har inte tid för något annat än glittriga kläder och mat. Underligt det där. Märker de inte att jag är lite ledsen, lite rädd? De försökte gå ut och gå med mig tidigare men jag hade ingen lust, det känns hotfullt där ute. För att göra det extra tydligt satte jag svansen på magen och öronen på nacken. Men det hjälpte inte. De släpade ut mig i alla fall. Och jag hade rätt, efter cirka 50 meter så smällde det!
- Oooooooooii! Matte det är krig! Vi kommer att dö! Hjälp vi måste springa fort fort härifrån! Fort!
- Men lilla gubben, det är ingen fara. Det är bara grannbarnen som smäller lite mattbomber.
- Jag ser att din mun rör sig men jag har ingen aning om vad du säger matte. Vi måste härifrån! Spring sa jag, spring! DET ÄR BRÅTTOM NU!
Matte tog sitt förnuft till fånga och jag fick gå in igen. De där tokiga tvåbeningarna ställde sig återigen vid spisen och lekte med sina skaldjur. Jag kröp in under sängen.
Jag kände varje hjärtslag, såg min egen bröstkorg höja och sänka sig. Jag var så rädd, panikslagen låg jag där under sägen. Med jämna mellanrum kände jag golvet vibrera och en sekund efteråt kom ett ljud som vittnade om att huset snart skulle sprängas i luften. Husse stack in sin nos under sängen och viftade med en korvskiva.
- Men snälla husse, inte vill jag ju äta nu. Nu måste vi fokusera! Det är bara en tidsfråga innan huset smäller! Innan vi dör! Jag är inte redo för det!
- Kom kom Pontus. Inte ska du ligga där under sängen och skaka.
Men jag låg kvar.
Här ligger jag nu. Jag vet något som de inte vet. Vår sista dag är kommen. Vi kommer inte att klara oss. Ni vet den där flodvågen i Thailand för några år sedan? Ja, då började alla djur röra sig upp mot land långt innan den kom. Säger inte det något? Fattar inte ni att vi vet mer än er? Vi känner saker ni inte kan känna.
Under sägen är det mörkt, bara två stora hundögon som lyser. Tvåbeningarnas steg hörs ibland nära och ibland längre bort. Huset börjar fyllas av folk. Bra! Då kanske de har förstått att vi måste samlas, fokusera, göra en överlevnadsplan. Undrar när de ska komma och lägga sig här under sängen. Där ute kan de ju inte gå helt oskyddade.
Åh nej, nu kommer det snart att smälla, jag känner det i golvet. Hela jag skakar, dräglet rinner. Hur det känns att ligga här alldeles ensam under en säng och bara vänta på döden kan ingen ana. Jag saknar min matte och husse. Önskar att de ville ligga här med mig, hålla om mig lite. Men vad gör de nu?? Klär de på sig? Ska de gå ut i kriget klädda så där? Husse kommer närmare, fint han ska lägga sig här med mig. NEJ VAD GÖR HAN!? Han tar tag i mina tassar och drar ut mig. Jag vill inte gå ut i kriget. Känner de inte paniken? Jag yyylar och hässjar och får svårt att andas. Hela kroppen är i försvarsläge och benen springer i luften! Puh, husse släpper mig igen och jag kan kvickt som tusan söka skydd under sängen.
I snabb takt ser jag alla fötter försvinna ut genom dörren. Återigen ligger jag ensam och väntar på döden. Paniken är så påtaglig. NU. NU. NU! Hela världen tycks explodera! PANIK! Andas fortare fortare fortare. PANIK! Jag vill inte dö, jag vill springa på vackra gröna ängar och leka med Flisan och Buster. Jag vill äta köttben och bli kliad bakom örat. PANIK! Andas, andas, andas! Varenda muskel i kroppen är spänd. Kriget bara fortsätter och fortsätter. Det smäller och exploderar. Smäll på smäll på smäll. Jag flyger upp nån millimeter från golvet då det vibrerar i luften. På håll hör jag grannens pudel yla. Hon vet också att stunden är inne. Vi ska dö. Idag ska vi dö.
Pontus
Jack Russell
2 år
Det snurrar inlägg på facebook där man rekommenderar att raketerna smälls endast vid tolvslaget för att skona djuren. Det är visserligen bra, men det är djurägare som skriver det. Det är djurägare som gillar det. De som inte har djur, som inte är personligt berörda på något sätt har inte samma känslor förknippade med raketer. För dem är det lycka och fest och framtidsdrömmar. För dem är det främmande att tänka på någon stackars terrier som sitter och skakar under någon säng. Frågan är hur vi ska nå dem? Motivera dem att bara smälla raketer vid tolvslaget?
Jag vet inte. Men kanske om samma historia ovan skulle skrivas men med deras barns namn istället för hundens namn. Om deras lilla dotter låg och skakade under sängen, grät och trodde att hon skulle dö på riktigt då kanske de skulle inse att det är allvar.
Raketer kommer alltid att finnas. Åsikter kommer alltid att finnas. Men kanske, kanske jag har lyckats nå någon med detta inlägg. Då ni tänder tändstickan, lägger den mot raketen och känner lukten av rök, spänningen som vibrerar i luften. Då ni hör ljudet, tänk då på den där hunden som ligger och skakar under sängen och tror att den ska dö. Dödsångest är svår att förklara. Det är så djupt. Så svårt. Så svart.
Du skapar dödsångest. Med just din raket.
Jag hoppas att jag har berört någon där ute. Fira, känn glädje och framtidshopp. Glimra och njut. Ta hand om varandra. Jag unnar er all glädje och en underbar kväll. Men jag unnar även alla hundägare det samma. Min önskan är: Smäll raketerna kl 24.00. Inte före. Inte efter. Då vet de som berörs.
Jag tackar min lyckliga stjärna att min egen underbara Wilma inte är rädd för raketer. Men det kan komma när som helst. Vi har klarat nio nyår utan dramatik. Vi hoppas på många till.
Tack för att ni lyssnat.
Glimrande Peace" Postat
"Det finns en sak man inte kan köpa för pengar. En hunds svansviftande...."
Nu var julafton över. På juldagen packade vi ryggsäcken och åkte till Sunnanå som traditionen säger och grilade korv. Mys mys. Inte ofta vi är tillsammans allihop. Lite bilder!
Många människor jag känner har åsikter om mina hundar. Jag vet! tro mig när jag säger att jag VET att jag har problem. Jag jobbar med det varje dag.
Men min syn på det hela är att dom som klagar och säger att jag inte gör någonting åt, har antagligen inte haft en problemhund, vad det än nu må vara för problem. I så fall hade man får höra var och vannan dag.
Det finns även dom som hela tiden talar om för mig vilket dåligt val jag har gjort med mina hundar och jag har lovat mig själv att inte lägga mig i vilken ras man nu skaffar sig. Jag har inte med det att göra. Jag har också åsikter, men jag håller mig för mig själv.
Äsch, nu släpper vi detta för stunden och önskar alla mina hundvänner en riktig GOD JUL & ett gott nytt framgångsrikt år!!!!
Mamma och pappa åkte till Madeira. Under helgen, 14-16/12 kom Zara och Fenix och hälsade på. Snacka om kvalitetstid!!! Soffan och film, mysiga promender i snöfall.
Dexter och Oskar
Dexter
Oskar
Dexter
Zara och Fenix
Den fina "kantarellen"
Oskar på en stubben
....
Jag längtar redan till My Dog då jag ska spendera helgen i Göteborg med Zara!!!!
Igår var jag med några andra från MBK och gick i julkortgen. Dexter var jätteduktig och skötte sig bra. Tyvärr blev vi stående stilla och skulle vänta på lucian och han började frysa, stod och höll honom ett tag.... men vilken socialträning!!! Duktig Dexter!
Det frös på här för ett tag sedan och då gick vi till ridskolan, jag och Jeanette tillsammans med hundarna.
Dexter har på sig sitt nya hurrtatäcke och är nöjde med det!!!
Dexterhjärtat<3
Oskar<3
Sen kom snön!!!!! Glada hundar, som mer än under snön än ovan!!!
Oskar har också ett hurrtatäcke!
Jag måste ju säga att jag föredrar snön än regn och blask. Dom blir ju så smutsiga!!!!
"Vill du ha en hund som alltid kommer på inkallning? Börja med att belöna hunden varje gång den spontant söker upp dig.
* Vill du ha en hund som har fullt fokus under fotgåendet? Börja med att belöna hunden varje gång den spontant söker ögonkontakt." Mia
"* Belöna att han frivilligt söker upp mig i huset.
* Belöna att han frivilligt söker upp mig i trädgården.
* Belöna att han frivilligt söker upp mig när han är lös på promenader." -ännu mer Mia
Just nu vandrar jag omkring med apporten i fickan. Ger den till Oskarsson då och då och även Dexter bär den kortare sträckor. Jag fick ett tips när jag var i Skåne, ang apporten. Återkommer till det, när jag vet om det funkar!!!!
Imorse gick jag upp kvart i åtta, gick ut och kissade hundarna, gick in och åt frukost och gav hundarna mat, sedan gick jag och Jeanette runt golfen med hundarna. Oskar har sprunigt massor och tyckte nog att det är skönt att det har blivit kallare. Snö+kallt=rena snuzar Rena snuzar=glad matte
Testade mitt(Dexters) nya hurrtatäcke idag, ett ljusblått värmetäcke som jag fick tag på divindog för ett jättebra pris. Jag har köpt ett till Oskar också, men jag fick byta storlek till honom. Snygga är dom. Funktionella och praktiska, dom rör sig bra i hurrtatäcke. Jag hittar hela tiden saker jag vill ha, men det är alltid hurrta saker och jag har inte råd med mer just nu. Får passa på, när jag åker till My Dog.
Idag har jag fått ett STORT GIGANTISKT bakslag. Sov länge, mamma tog morgonturen. Gick själv när klockan var runt ett. Det första som hände var att det kom en hund utan att jag hade någon möjlighet att komma undan, skäll skäll skäll. Ja, redan då var jag rätt irreterad och borde vänt och gått hem, men jag(min idiot) fortsätter.
Gick vidare, möter SAMMA hund igen, då hade kunde jag gå ifrån cykelvägen, men ändå hade de hunnit jaga upp sig... fortsatte och kände hur spända både jag och hundarna var. Tänkte att jag skulle ta kortast möjliga väg hem. Men då möter jag en hund till. Det kom inga bilar så jag gick ut på vägen, men då hade de ju laddat hela promenaden. Kände hur besviken och arg jag var.......
vad borde jag ha gjort? gått hem när jag kände att det spårade ut totalt.
Nu är i alla fall planen att de skall få minst en promenad själva varje dag, men det är inte alltid jag kan det, men det är i alla fall vad jag har i tanken. Det är lättare att ha dem en och en, för de eggar upp sig så otroligt.
Vad är tecknen? Dexter blir alldeles stel och börjar "nöffa", då börjar Oskar pipa och sedan flyger det iväg totalt. Intensiten blir nästan ohållbar. DOCK(och det måste jag säga trots idag) de lugnar sig relativt fort. Jag måste lära mig att jag kanske hela tiden är jättelugn och på bra humör, oavsett vad vi gör. Det är OK att byta en promenad om det blir tokfel.
Sarah har ju hjälpt massor och hon sa till mig att "Man måste hoppa i vattnet för att lära sig simma!" samt, "Hundar skäller! De är ju hundar". De känns bara så tråkigt att det blev såhär idag, det kändes som jag föll tillbaka tre steg, när jag äntligen hade gått upp två....
Just nu känns det som om det händer grejer på hundfronten. Jag har i nästan ett års tid tränat med hundarna vad det gäller hundmöten och skällande i lägenheten. Även om jag inte har nått hela vägen fram, står de inte och skäller på en hund 30 meter bort och helt kontaktlösa, utan jag märker hur de talar om för mig att det är någon längre fram.
Om jag måstemöta en hund(trångt eller tillräckligt med plats) så skäller de fortfarande, men inte lika mycket. De tystnar snabbt och om jag lägger så lite vikt vid det som möjligt, märker jag ännu mer förbättring. Det är långt kvar, men jag ser ljuset i tunneln.
Egentligen har aldrig problemet legat i att de är aggressiva. Får de hälsa, kanske få nosa lösa, går det jättebra. Men man vill ju inte att de skall hälsa på alla heller. Jag vill kunna gå, att de skall följa mig och inte skälla. Problemet är ju andra hundägare som naturligtvis tror att mina hundar skall flyga på dem och att de lyfter sina hundar(små) eller om deras hund(grannen har en stor hund) inte går att hålla. Jag vet ju vad mina hundar gör, men jag vet ju inte vad det är för hund jag möter!
Igår var jag med om en otrevlig grej faktiskt och det är då jag vet att vi inte är riktigt framme ännu. Dexter och Oskar flög i hop, det var Dexter som började och jag kan faktiskt säga att jag blev förbannad. Höll Dexter väldigt kort, utan att släppa själva grejen. Då såg jag en hund som kom emot mig. Oskar gjorde ett ryckande i kopplet mot den hunden och jag tappar kopplet. Denna hunden var snäll. Jag skrek på Oskar och han stannade faktiskt upp. Bad om ursäkt hundra gånger om. Pinsamt.
Idag tog jag hundarna och åkte till Dalskog. Har som mål och plan att tänka träna två gånger i veckan fram till tävlingen i Götene den 1/12(officiellt), men jag hade så jävla ont i huvudet och halsen och orkade inte mycket alls. Det blev lite träning och när jag kom hem hade jag feber.... Halsen är som ett rivjärn. Så det har inte blivit mycket av någonting alls idag. Fick tränat lite i alla fall, hade velat träna kanske 50 minuter till, men mådde apa rent ut sagt.
Helgen har gått fort.... På lördagfm. var jag hos Jeanette Krafft och tränade lite med Oskar, under tiden hade mamma trimmat på Dexter och det är en och annan kal fläck, men det blir jättebra när det växer ut. Dexter har varit väldigt grå på öronen, men nu verkar det som det kommer ut ny SVART päls. Blev några långa promenader, med start redan på fredagmorgon runt golfen. På kvällen var Kickie och Lasse hemma.
På söndagen åkte jag till MBK för där var det söktävling. Satt och skrev under lydnadsmomentet. Första gången och det var jättekul. Gör jag gärna om.
Imorgon drar jag till Dalskog vid elva och tränar lite inför tävlingen. Har bestämt att jag skall försöka ta mig upp iaf två gånger i veckan nu......
Nu börjar det mörkna, sov en stund på fm. men nu skall jag ut med killarna en sväng. Sedan dax för mat, för allas del!!!!!
Mia tipsade mig om en bra artikel http://www.klickerklok.se/uppdaterad-apporteringstraning/ Jag har länge jagat ett bra sätt att träna apporter, eftersom Dexter HATAR dem. Jag har frågat många olika personer(olika erfarnheter kring både bruks och just Schnauzer-människor). Alla hamnar i samma ormgrop.... tvångsapporetering. Jag har hela tiden känt att jag vill att min hund skall appoterar med glädje, vilket jag inte tror är resultet på längre sikt.
Jag har nu läst hela artikeln och valt ut några meningar och stycken som jag tyckte kändes viktiga och är något att lägga extra vikt på....
"Man kan naturligtvis ha olika målsättningar för sin apporteringsträning, men för egen del vill jag att hunden ska ha en riktigt häftig attityd kring apporter."
"Och oavsett vilka störningar hunden utsätts för, så ska hunden utstråla självförtroende och glädje."
"En bra apportering bygger på en bra kamplek"
"Om hunden griper leksaker direkt, håller emot och lägger vikten bakåt, har man vunnit mycket inför apporteringsträningen. Jag lägger gärna extra tid på att utveckla kampleken istället för att sätta igång med apporteringsträning för tidigt."
"Den viktigaste förberedande apporteringsträningen jag gör, handlar om att shejpa hunden till att dra i föremål som jag håller fram."
"Den viktigaste förberedande apporteringsträningen jag gör, handlar om att shejpa hunden till att dra i föremål som jag håller fram. I början använder jag mjuka, lätta föremål (om jag inte har en kampgalen piraya som kanske behöver något tråkigare för att inte gå i taket) och går sedan vidare till andra typer av föremål (plaströr, teskedar, pennor, handskar, kedjor, koppel… allt man kan dra i). Det här är inte kamplek, jag är passiv och hunden är aktiv."
"Det är alltid hunden som söker upp föremålet, aldrig jag som stoppar in det i munnen på hunden."
"Så, sammanfattningsvis:
Lägg en bra grund med kamplek och lekapporteringar
Träna korta, fartfyllda pass med mycket lek
Shejpa hunden till att dra i föremål du presenterar
Låt alltid hunden gripa föremålet, tryck det aldrig mot hunden
Låt hunden sätta sig för att få dig att presentera föremålet (när hunden kan dra)
Se till att hunden hela tiden jobbar för belöning, det får inte bli kamp med föremålet för kampens skull
Belöna för ett lugnt, men tungt drag. Du ska känna att hunden lägger vikten bakåt trots att den sitter
Släpp föremålet kort, kort i början. Ta tag igen och belöna om hunden håller kvar
Öka tiden hunden får hålla på egen hand
Använd omvänt lockande för att öka förståelsen (kan göras på alla steg)
Testa under rörelse
Testa med alla möjliga typer av föremål
Utvärdera hela tiden hundens attityd. Hunden ska verkligen vilja ha föremålet!
Hunden får bara släppa på klick eller ”tack”, inte på andra ljud eller kommandon (självklart väljer du släppkommando själv…)"
Första träningstillfället med Oskar, med nya tankar och idéer som jag har funnit med nya bekanskaper.
Försöker få en bättre linförighet och han fattar grejen ganska fort. Får in ett bra sittande med hjälpordet "bättre". Skall träna detta inne i lägenheten, uppmuntra ögonkontakt och träna ute med linförigheten. Korta sträckor och mycket beröm. Bland annat tar jag hjälp av klickern.
Apporten har han mer intresse för, än vad Dexter har. Vi provade att kasta lite, bra "greppande" och han spottar inte ut den, som Dexter gör. Har fått en bra artikel av Mia som handlar om hur man kan jobba med apporten. Skall läsa den imorgon och försöka reda ut vad jag kan ha nytta av och blogga lite kring det.
Jag har glada hundar i alla fall. Idag kom också Eva och Felix på besök. Lite trimmande av Felix och fika. Innan de åkte körde vi lite slalom. Slalomen blir bättre och bättre, men de blir taggade som sjutton, vilket inte är någon nackdel. Men Dexter har aldrig varit sådan förut och det vill man ju inte ta ifrån honom. Så, inga "nej", bara börja om och vara tydlig.
En bra helg. Mycket promenader och sådant. Hundarna har varit glada och harmoniska. Jag mötte tillochmed en hund förut, som bara Oskar skällde på några gånger. Jag nonchlerade den mötande hunden totalt, gick med musik i öronen och bara gick. Funkade bra, men jag vet ju att det går i perioder och olika hundar vi möter. Det verkar ändå som det går framåt.
Idag gick jag upp tidigt. Gick och mötte Jeanette och Annie och vi gick runt golfen. Slapp det värsta regnet i alla fall. Trevligt att gå och prata, hundarna har roligt och det känns så härligt. På eftermiddgen gick jag med Inger och Tova+Cilla..... inget regn då heller:)
Hade planer för helgen, men då behövde pappa bilen så jag fick vackert ändra på planerna. Kanske får jag gjort det jag skulle på söndag. Imorgon blir det långa promenader och träning här hemma. det funkar ju också.....
Dexter på långpromenad i regnet runt golfen!
När vi var tre. treenheten. Oskar är ju inte med på bilden. jag skulle inte byta honom för något, men jag saknar Toker ofta.
Träningen med Oskar börjar ta form. Han har helt klart ett annat "greppande" än vad Dexter har och bär hemskt gärna på saker, apporterar bollar och annat. Borde bli lite lättare med Apporteringen. Vi får se. Skall få lite hjälp och få ordning på linförigheten. Då kommer saker att falla på plats. Han behöver en bra position!!!
Snodde ett citat från Sarahs sida, som Mervi Kärki sa på föreläsningen och det känns så himla rätt, "snart stryper jag dig, eller så går jag in på toaletten!”. Jag har massor av motivation just nu. Jag går långa promenader, jag tränar slalom, vi görshejpingpass. Jag läser Mias blogg varje dag. Och jag blir så imponerade varje gång, för allt är så enkelt om man tänker till och allting faller på plats. Bland annat läste jag på bloggen att man helst skall värma upp innan man sätter igång och tränar, 15 min promenad. Varva ner efter träningen, promenad 15 min. Jag har aldrig tänkt på det förut... Det är kul att träna igen. Hundarna köper de nya träningssätten och igår när vi kom hem, somnade dom i soffan och vi tog bara en kort promenad på kvällen. De var lugna, harmoniska, trött och nöjda. Lyckliga. Jag skall ringa till Jeanette Kraft ikväll och fråga om vi kan träna lite imorgon. Hon skall hjälpa mig med den lille, han är så taggad hela tiden. Dexter blir överlycklig när matte hämtar klickern och ännu gladare om han får springa igenom slalomen som har blivit så mycket bättre, sen Jennie hjälpte mig. Måste ta mig upp till Christina någon dag och träna lite, det är inte så långt kvar till tävlingen nämligen och jag har kommit på en jättebra övning som jag vill testa. Dessutom har jag köpt löparbyxor som jag gärna vill prova! Så. Då skall vi ta en promenad.Uppdaterar i helgen med bilder. så, återkom på lördag kväll eller söndag förmiddag!!!!
"Ett litet tips nu i höstslasket: Ni som har hundar med långa benhår och en massa päls under magen, krama ut det blöta efter en promenad eller ett bad,så undviker ni tovor på lättare sätt.att gnugga hunden torr faller sig rätt naturligt men det blir väldigt mycket lättare tovor då.när pälsen torkat kan ni borsta/ plocka ut eventuella pinnar och kvistar,att borsta en blöt päls sliter mycket ,och svårare att komma igenom." -Chottans trim
Var som sagt på tävling idag i Dalskog. Oskar var med i agilityklassen och blev diskad, sen vann han hinderklassen:) matte är så stolt!!! Titta bilden!
Dexter var bara med i hinderklassen, men tyckte att det var kul att hoppa ALLA hinder åt ALLA håll!!;)bus.
Igår var jag på Mellerudsmäsan för MBKs räkning, bilder kommer när jag har fått in dem i datorn.... var trevligt.
"Du är det finaste jag vet. Du är det vackraste i världen. Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna, som fåglarna, som blommorna på marken.
Du är min ledstjärna och vän. Du är min tro, mitt hopp, min kärlek. Du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror, mina händer och mitt hjärta.
Friheten är ditt vackra namn. Vänskapen är din stolta moder. Rättvisan är din broder. Freden är din syster. Kampen är din fader. Framtiden ditt ansvar.
Du är det finaste jag vet. Du är det dyraste i världen. Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna, som fåglarna," Mina vackraste pojkar. Tacksam att de finns och ger mig mening. skall åka och bygga monter till "Melleruds mässan", skall vara där imorgon förmiddag med för Brukshundsklubbens räkning. På söndag är det tävling igen, hos Christina visserligen, men det skall bli intressant att se om slalomen funkar!
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
