Jag satt och tittade på ett program om hundstallet. Om dom hundarna dom fick in, hur vanvårdade och misshandlade hundar. Dom berättade om personer som åkte till andra sidan stan med sina sjuka och ofta gamla hundar och bara släppte ut dom där, för att dom inte hade råd eller hade hunden försäkrad. Där fick hunden klara sig själv..... dom flesta hundarna dom fick inte gick att omplacera, men en del var så sjuka och eller så dåliga mentalt så att dom fick somna in.... jag satt där och grät. stängde av tvn. och gick ut till mina hundar i trädgården och gosade och lekte med dom en stund.
Jag älskar dom verkligen. Dom är livet för mig. Dom får mig att gå upp på morgonen, dom får mig att gå ut, dom får mig att känna mig behövd, känna mig älskad.
Änglahunden Toker
Jag förstår inte hur man kan skaffa en hund när man inte har tid eller råd. Hur man kan stänga in hunden i ett rum där den aldrig får träffa andra människor eller hundar. Där den aldrig får komma ut. Där den aldrig socialiseras. Hur man kan åka bort i två veckor och lämna hunden hemma med vatten i badkaret..... Jag blir så jävla arg!!!!!!!
