JÄVLA bakslag

Idag har jag fått ett STORT GIGANTISKT bakslag. Sov länge, mamma tog morgonturen. Gick själv när klockan var runt ett. Det första som hände var att det kom en hund utan att jag hade någon möjlighet att komma undan, skäll skäll skäll. Ja, redan då var jag rätt irreterad  och borde vänt och gått hem, men jag(min idiot) fortsätter.

Gick vidare, möter SAMMA hund igen, då hade kunde jag gå ifrån cykelvägen, men ändå hade de hunnit jaga upp sig... fortsatte och kände hur spända både jag och hundarna var. Tänkte att jag skulle ta kortast möjliga väg hem. Men då möter jag en hund till. Det kom inga bilar så jag gick ut på vägen, men då hade de ju laddat hela promenaden. Kände hur besviken och arg jag var.......

vad borde jag ha gjort? gått hem när jag kände att det spårade ut totalt.

Nu är i alla fall planen att de skall få minst en promenad själva varje dag, men det är inte alltid jag kan det, men det är i alla fall vad jag har i tanken. Det är lättare att ha dem en och en, för de eggar upp sig så otroligt.

Vad är tecknen? Dexter blir alldeles stel och börjar "nöffa", då börjar Oskar pipa och sedan flyger det iväg totalt. Intensiten blir nästan ohållbar. DOCK(och det måste jag säga trots idag) de lugnar sig relativt fort. Jag måste lära mig att jag kanske hela tiden är jättelugn och på bra humör, oavsett vad vi gör. Det är OK att byta en promenad om det blir tokfel.

Sarah har ju hjälpt massor och hon sa till mig att "Man måste hoppa i vattnet för att lära sig simma!" samt, "Hundar skäller! De är ju hundar". De känns bara så tråkigt att det blev såhär idag, det kändes som jag föll tillbaka tre steg, när jag äntligen hade gått upp två....

Aja. Ny tag.