Älskade TokerÄngel. Jag känner honom runt benen, jag hör honom snusa i sängen brevid mig om natten. Jag saknar honom så himla mycket. Han var min första hund, min första egna hund. Hans liv var allt för kort, det känns som himla orättvist att han skulle tas ifrån oss. I augusti har han varit borta i två år. Mamma gråter fortfarande när man pratar om honom.
Toker! Du är saknad och älskad<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar