Hundar i allmänhet och Dvärgschnauzer i synnerhet är min stora
passion. Jag har alltid varit omgiven av djur. Hästar, kaniner, hamstrar,
fåglar, katter och hundar. När jag blev djurlös i oktober 2007 bestämde jag mig
för att skaffa min första riktigt egna hund. Det blev Future’s Heartbeats
Picasso, även kallad Toker.
Toker är en svart Dvärgschnauzer med massa
energi och vilja. Jag har ställt ut honom en del, eftersom utställningar är mitt
stora intresse, även lydnad och agility i viss mån. Tyvärr är han för stor och
framgångarna har varit få. Men är en fantastisk agilityhund. Just nu pågår en
kurs en gång i veckan för privat tränare.
I maj 2009 frågade Tokers
”trimmare” om jag inte ville ha en till dvärg. Hon hade kvar två valpar som var
”mycket lovade” och som jag skulle kunna ställa ut. Lakejs Exklusive Edition
blev min i maj 2009. En liten svart/silver hane som döptes om till Dexter.
Dexter har en lysande kurva vad det gäller utställningar. Han vinner det
mesta och han älskar att visa upp sig och ”showa”. Han är en hund med massor av
kärlek och älskar alla. Under sommaren har vi planerat in ca åtta utställningar
plus världsutställningen i Danmark, som är en helt ny upplevelse för mig, och
Dexter.
Innan jag ”blev med hund” var jag trasig. Jag hade ingen mening
med livet. Jag sov bort tiden, låg på sjukhus och åt tjugosju tabletter om
dagen. Dexter och Toker har räddat mitt liv om och om igen. Jag brukar skämtsamt
säga att de är mina ”lyckopiller”. För, verkligen, ingenting gör mig så glad som
när de kommer och hälsar på mig vid dörren, eller hoppar upp i knäet. Jag kanske
inte är hel ännu, kanske blir jag aldrig det, men jag mår bättre av dessa små
studsbollar…
En hund är en vän för livet. Om du tar hand om den och
älskar den, älskar den dig ovillkorligt tillbaka. Du kan vara borta fem minuter
eller fem timmar, svansen går som en propeller oavsett.
Om du köper en
hund tar du på dig ett ansvar. Det är en levande varelse. Du MÅSTE gå upp och
rasta den på morgonen, om det regnar eller snöar, likväl då solen skiner.
Jag har aldrig ångrat att jag skaffade mina hundar. Visst, det tar
mycket tid, det är dyrt och det är mycket resor fram och tillbaka till
utställningarna. Men ingenting är så härligt som mina små
dvärgar.
Dvärgschnauzern blir mer och mer känd som ”den stora hunden i
litet format”. Närmare sanningen kan man inte komma. De är ”änna” soffpotatisar,
samtidigt som de älskar att ha en uppgift och göra matte nöjd.
Slutligen
vill jag bara säga:
Hund med fart, dvärgschnauzer så klart!!!!
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar